Haiku Presentationer Skriva memoarer?

Possibly gale på Nordsjön

Per Holmlöv/2006

Mitt på Nordsjön, halvvägs mellan Sirevåg och Fair Isle läser vi av vår Navtex..
Navtex är en automatisk långvågsradio med textdisplay som kontinuerligt sänder väderutsikter och navigationsvarningar, typ fyrar ur funktion.UK Coast Guard skriver att farvattnen runt Fair Isle skall få S Beaufort 5-6, possibly gale 8. Beaufort 6 är 10-12 m/s. Gale eller kuling börjar vid 13 m/s i medelvind och varningen säger 8!. Vindbyarna kan alltså vara starkare men vi har ingen vindmätare ombord. Lisa och jag tittar på varandra, vi tycker det blåser fullt tillräckligt redan nu, sjöarna är höga och vrider Siri. Det finns inget land att söka lä bakom på Nordsjön.

Vi lättade från Sirevåg vid åttatiden på torsdagsmorgonen. Vädergubbarna lovade sydlig bris 3-8 m/s, ett strålande väder för oss att går till Fair Isle. Distansen är 235 NM och med vår medelfart på 5 knop, löparhastigheten, skall det gå på två dygn. Det är den längsta crossing vi gjort på tu man hand. Den nordliga brisen stod kvar när vi kom ut från hamnen så vi gick för maskin.

Vi följer vår stegvisa upptrappningsstrategi. Kattegatt tog vi i två etapper om 50 NM med övernattning på Anholt. Från Thyborön till Sirevåg är det 140 NM vilket vi klarade på ett långt dygn. Nu väntar två nätter till havs och vi är naturligt spända och alerta inför Nordsjön. Sydvinden kommer efter lunch och vi sätter mesan, storsegel och genua i just den ordningen, totalt har vi 100 m². Till havs navigerar vi med ett storskaligt sjökort, en överseglare, och prickar av vår position vid varje vaktbyte. Det är 35 cm att segla och för varje tvåtimmarspass äter vi oss några cm fram på kortet.

Solen skiner och havet skiftar färg till djupblått. Stormfåglarna, havshästarna, möter oss på eftermiddagen ungefär 40 NM från norska kusten. De påminner om det svenska flygplanet ”flygande tunnan” med vingarna ansatta högt på den trinda kroppen. Havssulan, som i sin tur påminner om ”Viggen”, är en havsfågel som lever i kolonier på Nordöarna. Nästan en meter lång, med gult huvud, skarp grå näbb och med ett vingspann på över en och en halv meter dyker den som en jättetärna från hög höjd ner i havet och fångar fisk. Sillgrisslor, tordmular och lunnefåglar möter oss en 80 NM från Orkneyöarna.

På torsdagskvällen börjar det blåsa upp och inför natten minskar vi segelytan genom att byta från genuans 50 m² till kutterfockens 13 m² och genom att ta in ett rev i storen. På fredagsmorgonen har vinden ökat och sjöarna har byggt upp. Väderprognoserna säger 10 m/s och kanske ökande till kuling. Sjöarna, som kommer snett bakifrån, vrider Siri och rorsman får jobba. Vid lunch tar vi ner mesan och några timmar senare tar vi in rev nummer två i storsegelet. Vi har nu gått ner från 100 m² till c:a 35 m² och vår gång i sjön stabiliseras och slingrandet minskar.
Sjöarna dansar upp över däck och river loss ett av stänkskydden från mantåget.
Kulmen på blåsten passeras före nattvakten och lite lättade tar vi maskinen till hjälp för att stabilisera Siri genom att ge lite extra fart framåt. Vi är mycket lättade att slippa gå in i Fair Isles hamn med hård pålandsvind. Nästa möjliga hamn ligger 50 NM, dvs 8 timmar, bort.

Fair Isles varma landmassa i kontrast till det kalla havsvattnet skapar en dimbank som döljer ön när vi närmar oss. Våra instrument talar om för oss att vi är nära. Det är ingen vind och den kvardröjande dyningens varnande brott mot kusten gör att vi ser fågelbergen. Vi smyger runt North Gavel med hjälp av det elektroniska sjökortet och styr in mot North Haven. Ett femtiotal meter från piröppningen slår inseglingsfyrens ljus igenom dimman och bekräftar att vi hittat fram.
Vi styr in och förtöjer vid postbåten ”The Good Shepheard IV”, lite skönt att vara i hamn efter två dygn på havet.
Vädergubbarna på Navtexen hade rätt; det var nog bara ”Possibly Gale".

 

Fler historier

I Thyborön bär man Kansas
Possibly gale på Nordsjön
North Atlantic Ocean
Dialog med delfiner på Nordsjön