Haiku Presentationer Skriva memoarer?

North Atlantic Ocean

Per Holmlöv/2006

TID är vår viktigaste resurs. Siri är nu ett välutrustat och sjödugligt skepp. Vi har väderinformation våra fäder bara kunde drömma om. Och vi tar oss tid att invänta rätt vind och väder för varje crossing. Likafullt är vi trötta efter varje översegling och unnar oss då att vila ut. Den psykiska anspänningen är mer tröttande än det rent fysiska arbetet och bristen på sömn. Vi sover aldrig djupt under gång. Ett öra är vaket hela tiden. Och vi är ständigt observanta och uppmärksamma.

Vi har seglat trettio dagar på North Atlantic Ocean. Det ligger magi i namn. Nordatlanten låter respektingivande i mina öron. Plimsollmärket som alla handelsfartyg har på bordläggningen visar hur djupt ett fartyg får lastas. NAW betyder North Atlantic Winter och visar att dessa farvatten vintertid bedöms vara världens farligaste. På Nordatlanten får ett fartyg bära minst last. Alla andra farvatten på jorden anses vara vänligare.

I Den Keltiska Ringen säger Björn Larsson: "För MacDuff var havet inte bara en livsform, det var själva fundamentet i hans förhållande till verkligheten. Det var att lära sig leva i en ständig föränderlighet, att aldrig ta något för givet, att ständigt tränas i en allt större ödmjukhet och respekt för det man inte behärskade och att värna om varje ögonblick. Till sjöss insåg man människans rätta räckvidd och värde."

Till dessa visa ord "ödmjukhet, anpassning och respekt vill jag bara tillfoga tålamod. Som min barndomsvän Johan har sagt: ”Till den tålmodige kommer allt i rätt tid"

Flera båtar här i Oban marina pryder sina förstag med en ljungbukett. Skepparen på Genesis bredvid oss förklarade att när man seglat förbi Ardnamurchan Point får man enligt traditionen fästa ljung i förstaget. Och när man passerat Cape Wrath får man ha ljung i masttoppen. Vikingarna kallade dessa trakter Söderöarna- i förhållande till Shetland och Orkney. Vi mötte få båtar med brittisk flagg i Yttre Hebriderna, vi var fler svenskar och norrmän i Stornoway. Det är tydligen här nere dom håller hus. Vi är två svenska och en dansk båt och fullt med skottar och engelsmän.

Från Loch Boisdale seglade vi efter fyra dagars väderväntan ner över Tobermory hit till Oban. Vi hade glädjen att ha styrman Kjell ombord och han fick iallafall några dagars segling. Igår fyllde Lisa förråden och jag besökte Friends of Bill W i Oban. I morgon fredag går vi nytvättade och torktumlade vidare in i Caledonian Canal. Det skall bli kul att dörja efter Nessie...

Bra med plåtbåt! Nu lördag, igår när vi var framme vid kanalen tappade jag uppmärksamheten och smällde in i en boj. Siri fick en skrapa i färgen. Allt som går snett är skepparens fel och så även nu.
Med en plastbåt hade vi fått plåstra - nu tar jag bara fram färgburken.

Vi klättrade därefter uppför Neptuns Staircase, åtta slussar i rad och ligger nu tryggt i sötvatten.

Fler historier

I Thyborön bär man Kansas
Possibly gale på Nordsjön
North Atlantic Ocean
Dialog med delfiner på Nordsjön