Haiku Presentationer Skriva memoarer?
Höstmarker

Gaia stöter ut ett rådjur från Aplarbo, en liten holme på fältet. Bocken demonstrerar sin styrka med höga, fria hopp, hans rödbruna päls skiner mot den gröna rapsen. Gaia följer med glesa skall men bocken viker av österut, långt före de väntande skyttarna. Vi är två generationer i jaktlaget, de yngre runt fyrtio år, vi äldre över sextio år. Hundarna är äldst, Gaia, golden retriever, är tretton människoår, nittioett hundår, Tara, jaktcocker, är sjuttiosju hundår.
Jag tar passet vid diket, söderut glittrar Mälaren när solen bryter igenom regnbyarna. I öster står klockstapeln vid Dalby kyrka.

Knotig vildapel,
bara två röda äpplen kvar.
Inga blad.

Tara dyker upp ur snåren, slånbären är druvblå och immiga och buskens blad är mörkgröna, hunden är vit med rödbruna fläckar. Undrar om djupblått, grönt och vitt är ursprunget till folkdräktens färger?

Slånbär i klasar,
nyss moln av vita blommor.
Högmässoklanger.

Gaia driver med gälla täta skall, hon måste vara nära, bocken bryter ut vid enbuskarna och galopperar mot mitt pass.

Skottet träffar,
morfar lärde mig jaga.
Bockens öga slocknar.

På marken finns trettio fornlämningar, här har mina förfäder jagat i alla tider, nu är min son med i jaktlaget och barnbarnen har varit här med pilbåge och korvgrillning. Man offrade fordom vid älvkvarnen på holmen för att säkra fortsatt jaktlycka. Jag smeker stenen med ögat. Vidskepelse?

 

<< Tillbaka