Haiku Presentationer Skriva memoarer?

Längtan

Jag vill delta i världens utveckling genom att omforma drömmar till kreativ handling.
Bernard Moitessier
 
Lisa och jag träffades i juli på Storerikvollen, väster om Sylarna på Karolinerleden i norska Tröndelag. Lisa kom ensamvandrande och jag gick tillsammans med mina hundar Gaia & Tara.
    ”Varifrån kommer du idag?” sa jag.
   ”Från Blåhammaren. Och du?” svarade Lisa
    ”Från Nedalshytta. Det var blött idag.”
   ”Ja min stövel fastnade i myren och jag trampade ner i gyttjan i bara raggsockan.”
    ”Jag har börjat gå med kängor igen, dom sitter fast. Och man blir ju blöt i alla fall.”
Ödet i form av hyttans husmor hade placerat oss vid samma bord i matsalen. Efter middagen ville Lisa hälsa på Gaia och Tara. Hon verkade gilla hundarna mer än mig.

Vi fortsatte enevandrandet åt skilda håll och träffades  åter efter några dagsmarscher på STFstationen Gåsen. Solen sken och sikten var milsvid
      ”Hej Per! Varifrån kommer du nu då?”
      ”Från Storulvån!”
      ”Hur har du gått, du kommer ju från fel håll!”
      ”Jag vek in en dal för tidigt och kom upp på Vålådalsleden.”
Lisa och stugvärden Micke skrattade och klappade hundarna. Gaia och Tara öppnade vägen till Lisas hjärta och hon kom ner till huset där vi hundägare bodde och vi lagade mat tillsammans.

Kanske hade ödet något i beredskap för oss? Vi bytte telefonnummer och träffades för lunch på Minerva på Kungstensgatan nästa gång. Lisa hade en fantastisk munkkappa i naturfärgat linne.
Till vintern firade vi millennieskiftet i Härjedalsfjällen och lever sedan dess sida vid sida.
Lisa är jordnära och praktisk, van vid vildmark, äventyrslysten, stark och uthållig. Jag är drömmare, vandrare och seglare.

Vi  avslutar nu våra yrkesliv. Vi har frihet och ansvar. Lisa har sina föräldrar, sonen Per med Down's syndrom, sonen Tomas med familj och dottern Anna med familj. Jag har sonen Nils med familj och dottern Anna med familj och hundarna Gaia & Tara. Sammanlagt har vi 11 barnbarn.Vi vill ta vår del av ansvaret för våra familjer, delta i deras liv och krama våra barnbarn.

Och vi tycker oss förtjänta av vår frihet. Vi vill utnyttja sensommaren och vi har valt att leva som nomader och amfibier. Vi tillbringar sommarsäsongen i den sista vildmarken - på havet. Vintertid är vi i vistet i Viggbyholm och med Gaia och Tara i jaktkojan på Gräna. Tids nog kan vi spela bridge på äldreboendet!

”Han är lite eljest så säger man Nolaskogs om en person som är annorlunda, lite knäpp, en kuf, en aficionado. Man måste kanske vara lite eljest för att drömma och segla  över Nordsjön till Shetland, och vidare över Nordatlanten till Hebriderna, Färöarna och Irland, Att vara lite eljest hjälper. Det hjälper definitivt att vi är två som är lite eljest

Min inre resa började tidigt. Två tavlor skapade min barndoms drömmar. Hos morfar hängde kaptenstavlan på Brig Siri af Stockholm. Hon seglar på tavlan framför Sankt Markuspalatset i Vendig 1853. Unionsflaggan vajar från gaffelnocken. På fockmasten vajar en svart signalflagga med vita tecken. En dödskalleflagga? Kanske hade jag en pirat som förfader?
Jag visste att morfars far föddes på briggen av Aurora Fröstedt på 25 o Latitud Nord och 38 o Longitud Väst, mitt i Sargassohavet. Kaptenstavlan är  en akvarell, signerad Gio Luzzo, Disegnio in Venezia.

Befälhavare ombord var  min morfars farfar, Sjökapten John Wilhelm Fröstedt. Han är avbildad på en daguerrotyp som hänger bredvid den stora tavlan. Sjökaptenen är uppklädd med förgylld klockkedja, skjortknappar och vigselring. På baksidan står tryckt ”Woodward & Macintosh, Photographists No 2 Minories,  Aldgate (Please to Observe that the Weather is of no Importance).”
Aldgate ligger vid dockorna öster om London.

Den andra tavlan hängde hos farfar. Den avbildar tre män som sitter lutade över en utbredd karta, en jordglob står i ena hörnan av bordet. Två av männen är äldre erfarna sjöfarare, en av dem visar med pekfingret för den yngre välklädda mannen: ”Där ligger skatten,” drömde jag att sjöbussen säger.
Lajos Kolozsvary heter konstnären.

Båda tavlorna fick jag i arv. Mina anfäder hade sett mig sitta och drömma på golvet framför dem.
Tavlorna har följt mig och hänger i skrivande stund i vårt hem.

Om min farmors far J Z Wickman berättas det att han som sjöman under en svår storm bad till Gud och lovade bli präst om fartyget klarade stormen. Hemkommen till Göteborg höll han sitt löfte och blev uppskattad metodistpastor.

Förebilder och inspiration.
Lisas förebild i vildmarken är pappa Calle. Han klättrade, lärde henne åka skidor och vandra i fjällen. Hans noggrannhet och lugn speglas i Lisas väsen.

Jag lärde mig segla av min pappa, min inspiration till äventyr  kom mera från scoutledarna Rulle och Eilertz, båda nu i himlen.

Böcker inspirerade ynglingen,  Till Sjöss var seglingsbibeln, Göran Schildts Önskeresan, Sven Barthels och Roland Svenssons böcker Skärgård och Gillöga, Peter Freuchen om Grönland, Harriet Hjorts  Sällsamma öar och Keltisk kust, alla väckte de drömmar.

Särskilt drog dock Roland Svenssons Ensliga öar om Fair Isle, Foula och Out Skerries och vi har jämfört teckningarna i boken med verkligheten under våra besök på just de öarna. Vi har besökt dagens Färöar med bilderna från 30-talet i Sven Barthels Atlant i minnet.Vi har seglat som Röde Orm i Västerled.

Den yttre resan
Vi letade, fann och köpte båt. Vi döpte om båten till Siri efter Brig Siri. Under annat namn hade hon legat still på Pampas marina i fyra år, en långseglardröm som gått i kras när fästmön stack. Båten var orangeröd och med ögon på bogarna som båtar har i Södern. Mögliga segel, självlänsarna var genomrostade, hade inte Sune upptäckt detta hade båten sjunkit . Kylvattenpumpen gick sönder när vi flyttade henne till Beckholmssundet. Kort sagt - ett renoveringsobjekt. Men båten hade en härlig atmosfär inombords och luktade gott, Lisas näsa är känslig som en parfymtestares. Och Sune sa till mig: ”Sådana här båtar ser man inte ofta, hon är strukturellt sund”.

Alla frågar oss direkt eller mer inlindat om ekonomin. När vi träffades bodde vi i varsin insatslägenhet. Vi sålde dem och bor nu i  hyreslägenhet i Täby. Det är den huvudsakliga förklaringen. Vi äger Siri 50/50 och Lisa ärredare.

Vi seglade  E-kanot när vi köpte Siri. Båda båtarna drivs av vinden och har två master.
Det är likheten - i övrigt är de olika. Vi satte oss på skolbänken, skepparexamen, utsjöskeppare, radar, motor, sjukvård, VHF.

”Du kan inte spika i en koskit.” så har barndomsvännen Anders karaktäriserat min händighet.
Lisa är händig och vi har fått hjälp av händiga kamrater.

Siri har renoverats, förnyats och utrustats. Skrov och rigg, struktur och skelett finns kvar. Resten är nytt. I korthet och TACKSAMHET, de här grabbarna har gjort våra färder möjliga!

Chefsguru för projektet och maskinmästare – Sune Fogelström
Möbelsnickare och klok gubbe – Göran Berg.
Elektricitet, rigg och båtsman – Pelle Fogelström
Kummelnäs varv, Gransegel och Torekov Marina är pålitliga leverantörer.

Så här gick det till:

År 2002/ 2003 Första sommaren  seglade vi  bara kort i Stockholms skärgård. Siri var möglig och risig med trasiga segel, motorn pajade redan i Hammarbyslussen när vi flyttade från Pampas. Helst ville vi ha en skylt ”nyköpt” hissad i masten.Vår första natthamn var Tistronskär vid Möja, Pelle var båtsman och hjälpte oss hanterar den stora båten. Vi hörde hur ankarkättingen skrapade mot bottengruset och skvalpet under akterskeppet när kvällsbrisen kom. Vi fortsatte ut till Svenska Högarna och vi var lyckliga. Vi döpte om henne till Siri af Stockholm.Under hösten lärde vi oss utsjönavigation och tränade på livflottar och brandbekämpning.
Första vintern
Siri hade nu hemmahamn i Beckholmssundet på Djurgården. Vi tog upp Siri på Kummelnäs varv, blästrade henne stålren och inspekterade skrov och genomföringar. De gamla självlänsningrören läckte, de svetsades igen och nya sattes in Vi tog ner och gick igenom stående rigg, bytte allt som var slitet. All löpande rigg byttes.  Hon målades med epoxi, vit och grå på däck, svart bordläggning och röd bottenfärg och fick nya anoder. Motorn, en gammal Mercedes diesel, kollades och spridarna provtrycktes. Vattenpumpen fixades för första gången.
Tillbaka i Beckholmssundet renoverade Sune motorn – nytt bränslesystem, nya slangar och kablar-ett jättejobb. Pelle installerade nytt elsystem och GPS. Gransegel sydde nya, röda segel och vi fixade rullgenua. Ny rostfri akterlucka, ny rufflucka i rostfritt och glas. Östersjöns dyraste rostfria säkerhets- och badstege med platta steg. Vi bytte ut fotogenköket och installerade gasol.  Lisa kasserade alla dynor och madrasser och inredde båten på nytt.
Fascinerande att uppleva proffs jobba, själv var jag hantlangare. Många undrade om vi skulle klara av renoveringen.

År 2003/2004
Sommaren 2003, andra sommaren. Siri var sjöduglig och vi seglademed kamraterna Erik Berg och Kjell Lindblom som styrmän i Östersjön.
Vi svepte över Åland, Hangö, Tallin, Christiansö, Simrishamn, Kalmarsund tillbaks till Stockholm.
Siri var nymålad och med fräscha segel, vi var nöjda och stolta över vårt fartyg. Vi var ute en dryg månad och  ville inte gå iland.
Andra vintern, åter till Beckholmssundet.  Vi var den enda båten som lämnat varvet under sommaren. Fartygen där var ständigt pågående drömmar och byggen. Vi fortsatte inombords och kapade vattentankarna från 1000 liter till 300 liter. Göran snickrade nytt navigationsbord och ny durk. Vi rev ner innertaket, kasserade all frigolit och Lisa limmade dit plastmattor.  Vi drog ner alla linor till sittbrunnen. Installerade Taylor dieselkamin.  Håkan snickare byggde en däckskista på akterdäck. Båtsnickaren Göran och båtsman Pelle spelade första fiolen, jag sprang ärenden.

År 2004/2005 Den tredje sommaren flyttade vi våra gränser och gick ut genom Öresund, upp längs Västkusten och över till Skagen vi dubblerade Lindesnäs med dramatik, vände vid Bergen och gick hem genom Göta Kanal. Samma styrmän som 2003, kortvarigt förstärkta av Gunnar Forsblad och barndomsvännen Anders F Håkansson. Vi var ute i två månader och stortrivdes ombord
Tredje vintern låg vi vid Beckholmen
Nytt GPS och PC-baserat navigationssystem. Navtex. Sprayhood och spraydodgers. Renovering kompassen.
Kutterstag och kutterstagssegel på rulle.Göran snickrade Lisas 60 års present, ett matbord till kajutan.

 År 2005/ 2006 Den fjärde sommaren, seglade vi över Christiansö till Kattegatt och sträckte  oss över Nordsjön. Tillsammans med Erik Berg och Björn Smith seglade vi till Orkney. Därifrån seglade vi på egen  hand  runt Shetland med Muckle Flugga som yttersta rundningsmärke. Med kuling i häcken korsade vi Nordsjön mot Utsira, ödmjukt stolta över att segla utan styrmän. Vi seglade i 90 dagar varav 82 på tu man hand.  Vi hade anpassningssvårigheter när vi kom i land
Fjärde vintern låg vi i Torekov.
Hasse på varvet hjälpte oss. Vi torrsatte och bytte genomföring. Kollade offeranoder, målade bordläggning och botten. Störtbåge över sprayhooden. Nya ventiler/fönster utmed såväl kajutan som akterruffen. Lisa gjorde storverk inombords, nytt innertak - pärlspontpanel i både akterruff och kajutan. Även Lisa hade nu slutat sitt yrkesliv och vi jobbade tillsammans också på vintern.

År 2006/ 2007 Den femte sommaren förde våra färder oss genom Limfjorden, Danmark till Sydnorge vidare till Fair Isle, Shetland ut på Nordatlanten till Färöarna och därifrån till Yttre Hebriderna. Vi seglade hem genom Caledonian Canal till Sydnorge och genom Bohuslän. Erik Berg var styrman på Färöseglingen och Kjell Lindblom gästade oss kort på Hebriderna. Vi levde ombord i 100 dagar

Femte vintern Torekov. Nytt innertak i förpiken. Nytt ankarsluk. Fler bokhyllor och skåp inombords. Eldriven kylväska. Sliptagning och målning. Kontroll av riggen.

År 2007/2008 Sjätte sommaren  seglade vi till över Fair Isle, Orkney, Skottlands västkust, Inre Hebriderna till Irland och rundade Fastnet Rock. Hemvägen gick genom Crinan Canal och Caledonian Canal, Skottlands östkust, Limfjorden till Torekov.Vi hade Lars Rosling som gäst men ingen styrman som förstärkning. Hela hemfärden i trivsamt sällskap med Ray Happ på segelbåten Pela. Vi levde ombord i 110 dagar

Sjätte vinter bytte Torekov Marin generator och grejade reservkylning på gamla motorn. Vi trodde allt var testat och klart men motorn skar när vi skulle provköra och blev totalförstörd. Vi köpte ny motor, Mitsubishi/Solé Mini 74, hämtade den i Barcelona och grabbarna installerade den på vårt hemmavarv. Ny propeller 17x17och ny propelleraxel. Ny hydraulisk styrning som fungerade utmärkt.- mycket lättare att manövrera. Förbindelsen mellan kolv och roderkvadrant dåligt monterad och lossade. Inga skador vare sig på Siri eller på andra båtar! Ny autopilot installerad, fungerade inte.

År2008/2009. Den sjunde sommaren. Ett fabrikationsfel på bottenpluggen på backväxeln, Technodrive 345, visade sig på Nordsjön och lagades på Fair Isle . Vi seglade till vårt bröllop på Fair Isle. Motorproblemen åt upp vår energi och vi seglade därefter över till Bergen, sedan långsamt och lättjefullt – honeymoon - hemåt utmed först norska sedan svenska kusten

Sjunde vintern 2009 Skall allt lagas och fixas som inte klarade sommaren 2008

Totalt har vi hösten 2008, bott ombord på Ketch Siri i drygt 14 månader och seglat drygt 12 000 sjömil.

Vi har haft följande motorfel under denna tid. Vattenpumpen har lossnat tre gånger. Drivremmen har gått av en gång. Utblåset från motorn har frätt sönder två gånger. Skit från tankens botten har nästan kloggat igen filtren en gång. Vår gamla Mercedes har skurit. Vi hade ett fabrikationsfel på den nya Technodrive backväxeln.
Vi har bara haft ett fel på riggen - bommen lossade vid fästet till masten. Jag hade missat att dra en mutter och det saknades en stoppsprint. Lätt fixat i nästa hamn. Fästet mellan kolv och roderkvadrant i den nya hydraulstyrningen var inte säkrad med sprintar eller låsmuttrar. Otäckt tillbud men lätt åtgärdat.
Akterkistan spolades överbord när vi slogs omkull vid Thyborön. Nu är den fastsatt med bultar i däck. Hoppas vi slipper testa hållfastheten.
 
Jag vet inte om det är mycket jämfört med andra seglares upplevelser. När vi pratar missöden med dem vi möter i hamn försäkrar alla att allt går sönder. Jag vet att genom att vi varit i kustnära farvatten har vi kunnat fixa de fel vi fått uppleva.
Jag vet också att vi aldrig kunnat utrusta Ketch Siri på egen hand. Kompisarna Sune, Pelle och Göran gjorde det möjligt. Lisa har gjort storverk inombords. Våra professionella leverantörer, Hasse, Henrik och Viktor på Torekov Marin har varit duktiga liksom Matte på Gransegel och Kummelnäs varv.

Vännen Anders frågade mig om jag varit nära att ge upp någon gång. Jag svarade nej. Men jag känner också att jag inte skulle vilja göra ett nytt renoveringsprojekt. Jag har varit hantlangare till alla mina duktiga kompisar och till Lisa. Jag känner ketch Siri utan och innan och vet vilket enormt arbete det har varit. Ketch Siri är klar för alla vatten. Jag vet också att vi har hittat våra hemmavatten runt Nordsjön. De erbjuder tillräckligt med äventyr. Men som JeanPierre sa i somras på Fair Isle: ”Bienvenues à Nantes”, vi får se om jag vågar.

Vår filosofi och dröm har utvecklats under åren som gått.
Pilgrims-, vandrings- och långseglingsdrömmen har blivit vår gemensamma egendom, vi vet att vi vill leva ombord, vi vet att vi seglar och vandrar bra och uthålligt tillsammans.Vi är naturromantiker och vill leva aktivt på havet, i skogen och på fjället.

"Varför bestiger du berg?" "Därför att de finns där" svarade vår hjälte Bill Tillman. Han klättrade i Himalaya till han var 55 år sedan vandrade och seglade han  till sin död vid 80 års ålder. 

Vi vill lägga ut kursen, dra i skoten, bära ryggsäcken så länge vi orkar. Vi seglade E-kanot i skärgården för att vara nära vattnet och äventyret. Vi har sprungit fjällmarathon i Björkliden och Åre. Vi har vandrat Haute Route mellan Chamonix och Zermatt med stegjärn och ishacka.Vi har rundat Muckle Flugga på Shetlands nordspets och Fastnet Rock vid Irlands sydspets. Vi jagar  på Gräna och plockar svamp i skogarna runt lägenheten i Viggbyholm och jag springer runt Rönningesjön  varje vecka.

 Vi vallfärdar av tacksamhet och ren upptäckarglädje. Tacksamhet för  att vi på sensommaren har hälsa och förstånd att skapa och anta utmaningar och äventyr..
Vi 40-talister har sprungit så fort i selen att det har tagit oss ett par år att lära att vi har gott om tid.
Första sommaren gick vi mest för motor, dels för att det blåste lite, dels för att det kändes tryggare med den nya tunga båten och för att vi fortfarande hade bråttom. Andra sommaren seglade vi mer men forfarande gick vi för mycket för maskin. Först tredje sommaren seglade vi mer än vi gick för motor. Det blåser bra runt Shetland. Sommar fyra seglade vi till Färöarna och gick för motor hem. Sommar fem till Irland gick vi åter mycket för motor. Vi kallar oss numera snarare sjöfarare än seglare.

Siri är väl utrustad och genomgången. Vi är inte längre helt unga och raska, vår viktigaste säkerhetsfaktor är erfarenhet och tid.

 Ketch Siri faktaruta
Ketch Siri byggdes 1982 på Chantiers de la Plaine, Ghisonaccia på Korsika.
Löa:11, 94 m- Lvl:10, 64m- Bredd: 3, 63m- Djup: 1,80m. Vikt 14 ton.
Stormasten höjd: 17 m, Storsegel: 35 kvm, Mesan: 15 kvm, Genua: 50 kvm, Kutterfock 13 kvm.
Motor: Mitsubishi Solé Mini 74 marindiesel med Technodrive 345 hydrauliskt backslag. Fyrbladig propeller, 17x17. Vi förbrukar 3 liter/tim vid 2000 varv och 6 knop.
 Och den ursprungliga ritningen från varvet på Korsika

Sjökapten J W Fröstedt , min morfars farfar på Brig Siri af Stockhom undertecknade alltid sina brev till redarna: ”God willing and Weather permitting". Det gäller forfarande.

Natten gick hän, och det grydde till dag, och de seglade ständigt.

Odysséen, andra sången.

 

Fler historier

I Thyborön bär man Kansas
Possibly gale på Nordsjön
North Atlantic Ocean
Dialog med delfiner på Nordsjön